Alvesson avlossar salvor

Alvessons bok 'Tomhetens Triumf. Grandiositet, illusionsnummer och nollsummespel' lämnar ingen akademiker oberörd. Sida upp och sidan ner får läsaren ta del av Alvessons kritiska analys om delar av tillståndet i världen. Det människor skapar i vardagen, i språket, i våra praktiker och i olika sociala sammanhang. Fokus i den kritiska analysen ligger på den akademiska arenan där olika aktörer på olika nivåer dras in i, spelar med i och samskapar det Alvesson benämner som grandiositet , illusionsnummer och nollsummespel. Han menar att väldigt många på denna arenan saknar ett förhållningssätt som präglas av den reflekterande och kritiske analytikern. Provokativt, javisst, men ack så uppfriskande. Själv tar jag till mig kritiken och har börjat fundera över vilka aktiviteter jag själv är indragen i, spelar med i och samskapar i min vardag som akademiker? För om nu Alvesson har rätt i sin kritiska granskning och provokativa presentation, vad finns det för russin att plocka ur den salva som avlossas så att det man gör verkligen går i den riktning vi vill, dvs att utbilda i rikting mot att vi själva och våra studenter skall utvecklas som självständiga och kritiska individer som med analytisk blick och kommunikativ förmåga bidrar till en bättre värld? Här skulle nog Alvesson protestera kraftigt och säga att det är just sådana uttalanden som kvalar in i det grandiosa språkbruket, men då skulle jag protestera. Klart man jobbar för att hjälpa till med att skapa förutsättningar för en bättre värld, hur små bidragen än är. Något annat skulle ju kännas fullständigt meningslöst. Iallafall för mig. Jag tar min roll på allvar, men på ett lekfullt sätt :-). Råder det en motsättning mellan att skapa tillåtande stämning i mötet med studenterna samtidigt som man förväntar sig närvaro och pålästhet av dem? och om man nu i vissa fall  faller på eget grepp, hindrar det att man använder sig av den erfarenheten för att hitta bättre lösningar nästa tillfälle? Alvesson har onekligen lyckats sätta tankarna i spinn. Och det, om jag förstod honom rätt, var precis vad han önskade med sitt kritiska inlägg i bokform gällande delar av tillståndet i världen.