Pedagogerna

Intressant läsning! Speciellt att ta del av Gardners idéer om de 8 intelligenserna. Jag har som smått börjat fundera på vilka delar jag använder mig av, och vilka jag inte använder mig av, minst lika intressant, i min egen undervisning. Samtidigt som jag läser om de olika pedagogerna kan jag inte låta bli att fundera över orsakerna till att man i de flesta pedagogiska böcker presenterar de 'gamla vanliga' pedagogerna som t.ex.  Montessori, Freinet och Dewey. Pedagogik som ämne verkar ha en stark tradition av historisk förankring, en slags idéhistorisk odysee som man behöver känna till och förhålla sig till. Hur kan det komma sig? Läsningen är intressant, det är inte det jag menar, men denna förkärlek till att gå igenom denna 'odysse' vad handlar den om? Jag har också börjar fundera på detta med det normativa inslaget i de pedagogiska diskussionerna och teorierna. Nu börjar det blir intressant på djupet. Kan detta vara en av förklaringarna till intresset för den historiska tillbakablicken dvs de olika 'tunga' teoretikernas inverkan på vårt sätt att förhålla oss till undervisning? Ett slags upplysningens projekt om att det gäller att veta var idéerna kommer ifrån och de teoretiska utgångspunkternas praktiska påverkan? Så kan det vara, men det kan lika gärna handla om något annat :-). Läsningen går vidare.

Pedagogisk berättelse

3-4 sidor säger de att jag skall skriva som handlar om min egen pedagogiska berättelse, dvs hur jag resonerar kring min yrkesroll som pedagog. Jaha. Joho. Javisst. Lätt hänt att det blir pretantiöst, eller inte tillräckligt seriöst. Jag tar nämligen min uppgift som lärare på allvar, fast på ett lekfullt sätt. Det har varit utmanande att få med detta dubbla perspektiv i min berättelse. Jag är inte färdig med den än, men jag har börjat! Det är dock ett tema som ständigt visar sig och det är interaktion, ett slags tillsammans alltså. Det kanske betyder något för min yrkesroll som pedagog att jag ständigt stöter på detta med tillsammans. Det skall helt enkelt bli spännade att gå vidare till nästa steg i kursens uppgift, nämligen att teoretisera kring den egna pedagogiska berättelsen. Men nu, åter till skrivbordet för att jobba med just berättelsen.

Lära av, lära om och lära med andra

Mycket intressant föreläsning av gästande Lars-Owe Dahlgren (LOD), professor i pedagogik från Linköpings universitet, som berättade om erfarenheterna kring Interprofessionellt lärande. Jag uppfattade kärnan i det förhållningssättet som att man vill skapa större möjligheter för en samsyn kring vad man är här för att lösa tillsammans oberoende av vilken yrkeskategori man tillhör i en organisation. En slags förmåga att kommunicera över yrkesidentiteter och göra upp med stereotypifieringar, både de som är riktade mot andra men också de stereotyper man bär med i sin egen yrkesidentiten. Mycket intressant. Slagkraftiga formuleringar som att Lära av andra, Lära om andra och Lära med andra kan omvandlas till inspirerade riktningar när undervisningen planeras tänkte jag där jag satt och lyssnade. Liksa så blev jag motiverad att tänka i dessa banor när det gäller mitt eget växande i yrket. Ytterligare en nyttighet var att höra honom säga 'Fri tillgång till innehåll kräver en fast struktur'. Lite lagom formtinnitus är mao inte så dumt :-). Särskilt roligt blev det när Lars Svenssons avhandling och hans modell kring de olika grupptyperna presenterades av LOD. Framförallt var det gott att ta del av en av avhandlingens slutsatser. Tänk att det är så att man lär som bäst när det är roligt och man har det bra - tillsammans :-)!

Good teaching

Fler nyttigheter i Ramsden.  'Our knowledge of the nature of approaches to learning thus enlightens our search for means to improve the quality of higher education. Good teaching implies engaging students in ways that are appropriate to the development of deep approaches (Ramsden sid 61).

Djupinlärning gäller alltså. Men nu undrar jag, i vilka situationer kan det uppstå så kallade oförutsedda händelser? dvs att det inte blir som det var tänkt. Visst har man varit med om att vara i sammanhang där formerna i lärsituationen varit helt i linje med det man tänker sig skall leda till djupinlärning, men att det ändå blev 'skrap på ytan' när diskussionerna kommit igång. Den situationen är ju lurig att hantera som pedagog.
Att ha en klar designidé kan ju vara en sak, jag som är mycket förtjust i workshop-upplägg känner mig ganska nöjd :-), men att faktiskt nå målet, dvs djupinlärning hos studenterna, kan ju vara något helt annat. Jag börjar helt enkelt se fram emot auskultationerna (ett nytt ord för mig som kort och gott betyder observationstillfälle). Frågan är: Do I walk my talk?

En titt i Ramsden

The aim of teaching is simple: it is to make students learning possible (Ramsden p 5)


Med tanke på tidigare övning i höp600: att hantera studenternas olika inlärningsstilar handlar om variation. Men kanske handlar det mer om att vara tydlig med vilket sätt man organiserar kurserna på?

Med lärande menar Ramsden att vi många gånger avser förändring i sättet vi betraktar världen. Hur vi betraktar världen, och kanske ännu bättre hur individer betraktar världen och relaterar till den. Lärande skulle i så fall kunna betraktas som en slags utveckling i världsuppfattning. Ramsden talar om relationen mellan en person och ett fenomen, och förtydligar att ’there is no such thing as learning in itself’ (Ramsden p40). Jag tolkar det som att innehållet blir alltså väsentligt. Man kan inte reducera lärande till processer och procedurer. Processer och procedurer blir alltså sätt att skapa förutsättningar för studenter att lära. Bra att tänka på så att man inte börjar lida av ’formtinnitus’ i den högre utbildningen.

Tankeboken startar

Första dagen på höp600 kursen.

Intressant och praktisk modell presenterades. Den kommer jag att kunna använda mig av. Intressant att det var svårt att hitta ett konkret exempel på när jag verkligen lärde mig något. Men jag är nöjd med mitt ’tillsammans’. När ’tillsammans’ funkar är det som roligast att lära. Förvånad över sammansättningen av gruppen jag tillhörde. De tre övriga kom alla från samma institution. Så det kändes som om idén om att blanda föll lite, men det kanske var några omständigheter jag inte känner till som gjorde att vår studiegrupp blev homogen både med avseende på institutionstillhörighet och kön.

Kände att vi talade förbi varandra under eftermiddagen. Att ta de stora frågorna som ’vad är kunskap?’ osv i plenum blev för svårt tycker jag. Mindre grupper hade varit mer i linje med mitt sätt att ta in och dela åsikter.

En viktig insikt infann sig: man undervisar gärna så som man lär bäst! Verkligen intressant.